Nästa vecka börjar min semester   . Vi kommer ha ett fullspäckat schema ser det ut som.

Måndag ska jag och Linn åka och fota oss i Stockholm på The Studio.

Tisdag - Inget planerat än så länge

Onsdag - Inget planerat än så länge

Torsdag - En tripp till vattnet om vädret tillåter.

Fredag, Lördag & Söndag - Hotell, god mat, Gröna Lund, Museum eller vad vi nu hittar på. Vi tar det som det kommer.

Sen är min semester slut efter denna vecka MEN sen är det snart semester igen och då åker....

.....jag, Peter och Linn till Aten JIPPI.

Vi kommer bo mitt i stan och det är 1 mil till stranden men det gör inget. Vi har en pool på taket på hotellet.

När jag visade bilderna för Linn vart hon såååå tyst. Sen efter en stund gick det upp för henne att vi kommer att åka vecka 40 och att resan är betald, passet fixat.

Hon sken upp som en sol och såg otroligt förväntansfull ut.

Linn har aldrig varit utomlands så det blir premiärtur för henne   .

See you . . .

Det var länge sen som jag bloggade och inte för att jag inte haft något att skriva om utan för att det är inget jag velat delat med mig av. Nu tänker jag i alla fall berätta om något som jag tycker är jobbigt och det är mitt kontrollbehov. 

Jag har alltid haft ett visst kontrollbehov men det har visat sig mera det senaste 2 året. Ibland kan jag bli arg och ledsen på mig själv när jag inte har kontroll. Jag vill ha kontroll både hemma och på jobbet.

Jag har varit tvungen sista tiden att jobba med att få bort mitt kontrollbehov både privat och på jobbet och jag kan säga att det har tagit mycket kraft, energi och tid. Det är inget man sover bort på en natt utan det är en lång och jobbig process.

Bara de 3 sista veckorna så har jag känt att mitt kontrollbehov har blivit bättre och jag känner mig mer avslappnad. Jag tycker fortfarande det är jobbigt att inte ha kontroll på vissa saker men jag kan bearbeta dem på ett helt annat sätt nu. Det finns dagar då jag önskar att jag visste vad som händer med varför ödsla tid på sånt som tar min energi och som jag inte kan påverka.

Så jag tar en dag i taget och fortsätter att jobba på mitt kontrollbehov. Jag tror inte att det kommer försvinna helt men jag har kommit en bra bit på vägen känner jag.

See you . . .